Eftersom någon tyckte att det skulle funka att boka taxi typ 4 timmar innan så blev vi ju naturligtvis utan. Och ingen av våra kompisar som hade bil lyckades vi få tag i. Så det blev att gå dit. Det är ingen lång sträcka, det kändes dock lite konstigt att gå I långklänning och han I kostym, man kände sig lite utstirrad.
Vi var där tidigt för att hjälpa till att förbereda, och tur var väl det egenligen. Han hade förberett ett bildspel, men när vi kom dit så visade det sig att hans laptop inte hade rätt uttag för att kunna connecta med projektorn. Då blev det lite panik. En av tjejerna hade sin Mac och den gick att koppla med projektorn men bildspelet låg på ett windows program. Sedan funkade inte hennes externa disk eftersom den också var för Mac. Istället fick de använda mitt minneskort till kameran och kopiera over bildfilerna. Sedan blev det att göra om hela presentationen in IMovie. Kan ju säga att någon inte var glad. Speciellt som han inte är van vid att använda Mac i första hand. Men det löste sig.
Det skulle komma folk ifrån Edinburgh med buss. Det hela skulle börja klockan 8 men det visade sig att det varit en olycka på vägen till Aberdeen. Så Edinburgh folket blev väldigt försenade. Så istället för klockan 8 så började det nog snarare 9.30. Då var folk lagom hungriga. 3 rätters middag. Sedann dags för dans….
Jag kan ju absolut inte dansa! Som tur var gick bandet igenom hur danserna gick till, men det hjälpte ju inte så jättemycket när man har två höger fötter och ingen känsla för takt eller så. Men jag försökte iaf några stycken. Danserna är ju inte riktigt några lugna danser, om man inte kom därifrån med minst ett par blåmärken så hade man inte varit där typ. Det förklarar väl den ganska hårda smällen jag fick I ansiktet. Plus att folk vid det laget var mer än lovligt fulla. Men på det hela en ok kväll. Kom inte hem alltför sent så det var ju okej. Kan ju nu säga att jag har gjort det iaf. Ytterligare en grej att lägga till erfarenheterna. Men det var en trevlig kväll trots att jag inte kände någon.
Dagens panikattack. Skulle tvätta vitt tänkte jag eftersom kläderna började ta slut och gå naken känns inte så lockande. Iallafall, nu var det så att häromkvällen så åt maskinen ett pund av mig och de gjorde den igen. Så jag stack in nyckeln för att se om det skulle gå att lirka loss myntet. Sist jag gjorde det så hände ingenting. Den här gången fastnar nyckeln, panic. Så jag drog lite i den för att få loss den. Då lossnar hela mynt automatgrejen. Mer Panik!!! Ner till Crombie, förklara att man eventuellt haft sönder en tvättmaskin och behöver få hjälp med att få tillbaka nyckeln. Utan nyckeln kommer jag ju inte ens in i huset där jag bor. Bor man i Crombie kommer man ju allafall in i huset. Men det löste sig relativt snabbt och smidigt, men man blev ju lite rädd för hur mycket man skulle bli tvungen att betala dem efteråt. Som tur var behoved jag inte det, men man vet ju aldrig.
