I lördags var det dags för ytterligare ett RAF event, Burns night som firades nere i Edinburgh. Så hoppade på bussen i Aberdeen vid 15 tiden och sedan via Dundee och St Andrews ner till Hilton Double Tree i Edinburgh. Burns firades med Haggis ätande och Ceilidh Dans. Efter dansen så var det nattklubbar som gällde, för en del, för andra (vill säga mig) var det dags för att sova.
Middagen började som alla Burns middagar då Robert Burns Poem till Haggis lästes upp och en Hagis kommer inbärandes på ett stort fat och killen som läste upp den skär upp haggisen med kniven som hör till kilten. Efter middagen och diverse tal och innan dansen så skulle alla killar som hävdade att de var riktiga skottar inspekteras....Så några av tjejerna fick i uppdrag att kontrollera och visa upp det för övriga deltagare. För den som inte vet så har äkta skottar ingenting under kilten...så resten kan nu ju gissa er till
Tyvärr finns det inge bilder eftersom jag inte hade kameran med mig och mobilen använde jag inte på hela kvällen.
Förrätt: Kryddig tomatsoppa med smörgås, väldigt god, väldigt tomatig i smaken.
Huvudrätt: Haggisfylld kyckllingfile, bra tillagad eftersom kycklingfilen faktiskt inte var torr vilket den ju ofta blir. Smakade även haggisen, första gången, ser ut som typ grovmalen köttfärs med gryn i. Vilket de iofs är. Smakade ok men konsistensen var lite småäcklig så gav bort det mesta till grannen. Tydligen enligt de som visste så var det en riktigt god Haggis.
Efterrätt: sticky toffee pudding, Okej men knappast spekatulär. Vissa åt den Korean style vilket är reglerna när man äter dessert med RAF. (Korean style-bind servetten runt huvudet och ät maten utan att använda händerna),
Så vad firar man då Burns för? Varför käkar hela SKottland Haggis den 25 Januari varje år? Burns är en poet som är typ jättekänd i skottland. Tydligen hade han 14 legitima barn och lika många utomäktenskapliga. Han var även en skit dålig make men ganska bra pappa, iallafall till de barn han kände till. Han var visst lite allt möjligt.
En av hans dikter:
O my Luve's like a red, red rose,
That's newly sprung in June:
O my Luve's like the melodie,
That's sweetly play'd in tune.
As fair art thou, my bonie lass,
So deep in luve am I;
And I will luve thee still, my dear,
Till a' the seas gang dry.
Till a' the seas gang dry, my dear,
And the rocks melt wi' the sun;
And I will luve thee still, my dear,
While the sands o' life shall run.
And fare-thee-weel, my only Luve!
And fare-thee-weel, a while!
And I will come again, my Luve,
Tho' 'twere ten thousand mile!
