En månaad kvar
Om en månad vid den här tiden är jag om allt går bra på svensk mark igen om bara några få minuter. Det ska väl bli kul antar jag, tror att man föreställer sig att det kommer vara mycket bättre än vad det faktiskt kommer att vara. Verkligheten kommer aldrig kunna leva upp till fantasin, det gör de ju aldrig.
Jag kommer antagligen inte vara den gladaste människan när jag väl kommer hem, efter att inte ha sovit och spenderat en hel natt på Edinburghs flygplats så misstänker jag att jag kommer vara relativt grinig, i alla fall mot familjen. Jag är jätteduktig på att vara trevlig och artig mot alla anda, men familjen…orka J Men så är det nog för alla det är lättare att bli arg och faktiskt visa det mot någon man känner riktigt väl och som man tror i alla fall alltid kommer att finnas kvar i slutändan, och då är väl närmast familjen det kanske främsta alternativet. Tyvärr innebär de också att de får ta emot all uppdämd ilska också som egentligen är riktad mot någon annan men som man inte riktigt kan ta ut det på.
Men det ska i alla fall bli trevligt att träffa familjen, men samtidigt lite awkward, vad ska man säga liksom...
